mitt mörker, min verklighet
vill bara somna och vakna om några år.. orkar inte
kan inte förklara vad som händer med mig, deprimerad? ja, jag tror det..
det enda ljus jag har i mitt stora jävla mörker just nu är framför
allt VIKTOR, men sen mina vänner. mamma också! och min familj..
hade jag inte haft er hade jag nog inte levt. tack för ni finns
här för mig, oavsett vad. vet vilka mina sanna vänner är,
och ni kan ta åt er, samma med er som jag börjar lära känna,
ni gör skolan värd iaf.. orkar fan inte skolan heller för den delen.
Mamma säger att jag troligen börjar bli deprimerad pga alla händelser
och olyckor jag varit med om, samt haft otur hela livet och haft det
jävligt tungt under livet.. och nu när benet börjar bli bra och jag kan
börja "slappna av" så blir jag deprimerad helt enkelt.
Har varit stark genom alla år, aldrig förlitat mig på någon och knappt
brytt mig om mig själv, bara om min omgivning, aldrig gråtit för jag
har haft ont och bara kämpat, trots alla motgångar..
Nu orkar ju helt enkelt inte längre.
jag är INTE stark, jag har aldrig varit det, bara jävligt svag och inte
"brytt" mig om mina skador osv, bara fokuserat på allt annat..
som tex, mina vänners problem.
skulle kunna räkna upp en lista med alla livet motgångar.. men listan
skulle blivit lång. många fattar inte vad jag har gått igenom, knappt
jag själv fattar, hur fan har jag klarat av allt?
och största frågan är varför har allt hänt just jag?
ne, deppoemelie ska sluta skriva, innan tårarna börj på rinn :p hehe
hejdå
Kommentarer
Postat av: Magda
Puss sötnos, <3
Trackback
